Medial utveckling
På denna sidan kommer jag att beskriva min egen utveckling
mot certifierat spirituellt medium, vilket mitt mål är att bli
en dag. Här är väldigt mycket text och mer kommer det att bli
efterhand som jag utvecklas. Du får läsa så mycket eller så lite
du vill. Tidsordningen är det äldsta först och det nyaste sist.
Det ligger också sorterat i olika "högar" tex kurser, träning,
cirkel osv.
Så här började det...
Egentligen kan man säga att allt börjar med att min far tragiskt
går bort i februari 2009, då det får mig att äntligen beställa
tid hos ett medium. Något jag tänkt göra under många år. I maj
kändes det lagom tyckte jag och jag får tid hos mediumet Lars
Mattsson.
Den första ande som kommer igenom är min farmor, som dog 1990.
Henne har jag själv försökt få kontakt med många gånger under
årens lopp men inte lyckats. Åtminstonde inte så jag märkt det.
Farmor visar sig vara väldigt pratglad, tro det - hon har ju
inte fått en syl i vädret under 19 år! Efter lite småprat om mig
börjar hon prata om att det nu är dags för mig att göra det jag
länge drömt om och velat göra. Jag förstår inget, hjärnan jobbar
febrilt med att tänka ut vad det kan vara. Hon säger att det är
mycket nytt att lära, att det är mycket jobb men att det kommer
att bli bra när jag är färdig. Förstår fortfarande inget...
Lasse försöker fråga henne mer och efterhand kommer det fram att
det är det här med det mediala hon menar! Herregud! Visst har
hon rätt, jag har så länge tänkt "tänk om man kunde jobba som
medium", det var verkligen något jag önskat göra. Farmor
berättar också att hon själv var medial då hon levde, men att
det var inget man berättade öppet på "den tiden" åtminstonde
inte på den småorten hon bodde. Nu vill hon att jag ska få
chansen då jag har alla möjligheter och verkligen vill och tror
på andevärlden till 100%.
Efter sittningen, där min far också kom igenom, frågar Lasse om
jag vill att han ska lägga lite tarotkort också för tid finns. I
dessa kommer det hela tiden upp att jag ska ut o arbeta bland
människor, då kommer jag att må bra i mig själv. Jag har mycket
kunskaper inom intution och kan använda mig av det. Det är något
jag inte förstår, jag som aldrig sett mig själv som intuitiv,
jag som aldrig gissar rätt kön på barnet i magen, jag som alltid
ställer mig i fel kö osv osv. Det kommer, under resans gång mot
mediumskapet, att visa sig att intution är så mycket mer och att
jag verkligen har intutionen i mig.
När jag går hem från besöket flyger jag nästan så glad känner
jag mig, jag har massor att tänka på och hur jag ska kunna gå
vidare.
Nu undrar ni säkert om jag känt av andar och andra saker
tidigare i mitt liv. Svar: Både ock. Jag kan inte säga att jag
minns jag sett något övernaturligt när jag var liten men jag var
otroligt mörkrädd, mer än normala barn skulle jag nog vilja
påstå. Jag kunde inte sitta i gillestugan och titta på
barnprogram själv då jag var i 8-10 års åldern utan min far
brukade sitta med under tiden. Jag var livrädd för att det
skulle vara någon under sängen, bakom dörren osv osv. Så vem
vet? Jag kanske har upplevt saker jag blivit skrämd av och som
jag sedan förträngt. Eller var jag bara ovanligt rädd av mig
helt enkelt.
Jag har dock varit övertygad om att man lever vidare efter döden
så långt tillbaka jag kan minnas och att man kan prata med de
döda, så de hör vad man säger, har det inte funnits någon tvekan
om.
När jag var i tjugoårsåldern var jag hos en medial kvinna som
säger till mig att "det här kan du också göra, det är bara att
sätta sig ner och slappna av och be om hjälp från andevärlden,
så får du det".
Jag tänkte att det säger hon säkert till alla och lägger det på
hyllan. Tyvärr... tänk om jag tagit henne på allvar, eller
frågat vad hon menade med det... Men allt har sin tid och det
var inte dags för mig då, jag var inte mogen helt enkelt.
Mellan 1991 - 2007 bodde vi i ett hus med mycket övernaturlig
aktivitet. Det började ganska lugnt då vi bott där ett par år,
med att vi (både jag och maken) hörde att någon gick på våningen
ovanför där vi satt. Barnen sov sött i sina sängar och vi
tittade bara på varandra, det var ingen annan i huset. Sen var
det andra sådana småsaker som kom då och då men det var inget
som störde på något sätt. Sonen sa att det bodde ett gammeltroll
i hans vägg, som kom ut därifrån och stod vid hans säng. Vi
gjorde inget väsen av det utan tänkte väl mer att det var hans
fantasi. Själv var han inte heller rädd för det. Lite senare
började han prata om att det brukade stå en man i hans rum men
inte heller det skrämde honom så vi bekymrade inte oss så
mycket. Själv blev jag väckt då och då av, troligen, samme man.
Jag kan än idag säga vad han hade för kläder och då jag på
senare tid frågat sonen om mannen på hans rum, så är kläderna
tämligen lika. Jag tyckte dock inte det var så kul att vakna av
att någon står bredvid sängen, man blir en aning rädd. Sen är
denne någon borta när man äntligen vaknar till sans ordentligt.
Många gånger har jag slagit ut med armarna och sagt till "någon"
att försvinna. I början kunde man tro det var en dröm, men nä,
det var det inte...
Så kommer vi in en bit på 2000talet och då sätter det fart.
Mannen som jag av någon anledning tror mig veta vem det är
hittar på mer o mer bus. Saker kommer farandes i luften, saker
flyttas, jag känner hur någon sätter sig i sängen då jag är
vaken, mina fåglar reagerar kraftigt på "ingenting" och jag kan
förnimma mannen i ögonvrån då och då. Det värsta av allt är att
nu börjar dottern, som är 14 år att bli riktigt rädd för att
sova på sitt rum. Anden är där och skakar i hennes säng, rör
runt bland hennes saker, kompisar ser honom i en spegel på
rummet och mycket mer händer. Tillslut sover hon på soffan... Då
kontaktar jag mediumet Anders Åkesson och han kommer tillsammans
med frun Lisbeth. De går runt och Anders bekräftar tydligt de
rum där det varit mest aktivitet och till dottern säger han, när
de kommer till hennes rum "här skulle jag inte vilja sova - här
händer det mycket". Anders visste inget när han kom till oss,
bara att vi hade problem. Han får kontakt med mannen och
beskriver personen och det visar sig vara den jag trott. Det var
ingen släkting utan han hörde till familjen som bott i huset
tidigare. Anden har inte bott där men varit mycket hos sina
föräldrar och antagligen sett som sin uppgift att titta till
huset när de inte hade det längre. Vi säger att han gärna får
vara kvar, bara han tar det lugnt så ingen behöver bli rädd.
Anders tar sig ett snack med honom och jag känner tydligt och på
ett obehagligt sätt när han "lämnar" oss. Det är lugnt i tre
dagar... sen står jag och maken i trädgården och jag "ser" hur
anden återkommer, går genom väggen helt enkelt. "Nu är han
tillbaka" säger jag bara. Det var han men han störde oss inte
längre. Jag kunde tydligt känna att han fanns där i rummet då
och då, man såg det på fåglarna men de var inte rädda mer. Han
gjorde som vi bad honom, taggade ner och alla var nöjda. När vi
sen skulle sälja huset 2007 finns det konstiga ringar/bubblor på
mäklarens foton just från de två rum där anden huserade mest.
Har inte fått bekräftat att det är orber än. Bilderna hittar ni
här.
Det sista jag säger innan jag stänger dörren för sista gången är
"Rolf - nu håller du dig lugn och skrämmer inte de nya
ägarna!!". De har iaf inte hört av sig, de nya ägarna så
antagligen är det lugnt.
Nu bor vi i nytt hus, med nya andar... men det är en annan
historia!
Min utveckling mot certifierat medium...
Kurser:
Maj -09
Fjorton dagar efter min sittning hos Lasse är det en Medial
grundkurs i Helsingborg, ledd av Anders Åkesson. Jag tar mod
till mig och anmäler mig till kursen och det finns platser kvar.
Helt otroligt, det var nog meningen jag skulle komma med.
Fredagen ägnas helt åt intuitiva övningar, först ska vi tänka
att vi kastar en serptentin på någon på kursen, då ska man få
fram en siffra, ett namn, en sak o en beskriva en person. Jag
fick inte många poäng där ska jag säga... jag förstod
ingenting... Sen blev det enklare, vi skulle måla en bild med
vattenfärg. Det skulle inte föreställa något, bara vara färger
som rann ihop.
Lördagen går i samma tecken, här ska vi tolka bilderna som någon
annan målat och berätta om personen. Jag förstod ingenting....
Sen ska vi tolka blommor... nä inte blommans liv, men personen
som hållt i blomman, dennes liv ska jag berätta om. Jag skulle
tolka en person som gav mig en tygblomma föreställande en vacker
vit lilja. Hur gör man då? Jag minns jag tittade på blomman o sa
något om att hon var djup (blomman var djup) och att hon tyckte
om att ha familjen runt sig (ståndarna o pistillerna) och lite
andra sådana saker. Några av de få sakerna var faktiskt rätt!
Jag förstod ingenting...
Senare på dagen får de som gått kurs tidigare sitta med
ögonbindel på scen och ge oss andra, nybörjare, kontakt med
någon från andra sidan. Det var ju intressant, även om anden som
kom inte blev igenkänd från min sida.
När jag åkte hem på lördagskvällen var jag nästan gråtfärdig och
undrade vad jag hade på kursen att göra, jag fattade ju
ingenting...
Så kommer söndagen. Jag minns faktiskt inte vad vi gjorde på
förmiddagen men efter lunch skulle vi alla testa att länka med
andevärlden. Jag fick sitta med en tjej som hade viss erfarenhet
sen innan. Hon gav mig först en kontakt som visade sig vara en
kvinna som varit arbetskamrat med min mor och som jag också
känt. Det var lite kul, ingen jag förväntade mig precis. Sen var
det då min tur... Tjejen jag satt mittemot säger åt mig att bara
blunda o slappa av. Jag förväntade ju inte mig att se något alls
så jag satte mig bara där o blundade och bad om en kontakt, helt
sonika. Jag ville ju gärna, men att jag skulle uppleva något,
det förväntade jag mig inte. Tyckte inte det
hände något... blev ännu nervösare.. Helt plötsligt
känner jag att någon står bredvid mig. Den känslan är välbekant,
en kyla på höger sida. Så visste jag att jag kände det när det
var någon från andra sidan med mig. Jag påpekar det, att "nu är
här någon iaf". Bra säger tjejen, be anden visa sig mer bara.
Jag ber och väntar...
Då - då händer det! Helt plötsligt får jag känslan av att bli
väldigt smal i ansiktet, att få slapp hud, bli längre o smalare.
Jag såg, på något skumt sätt, ett grått lagt hår o en smal liten
mun. Helt plötsligt känner jag att jag vill röra mig på ett
visst sätt o visar att "så här vill jag hålla kaffekoppen" och
spretar sådär med lillfingret. Sen börjar anden skratta, hon
skrattar o skrattar o skrattar... också visar hon en röd bil.
Hela tiden blundar jag. Jag tittade upp och där sitter Anders
Åkesson bredvid. Jag säger till honom att jag pratar kanske bara
rappakalja och fantiserar.... Nä, säger han då, du har en kvinna
med dig som ser ut så osv. Han kunde alltså se samma ande som
jag. Han bekräftade det jag sa. Tjejen mittemot sa också att hon
kände igen anden. Anders säger jag ska fråga om hur de känner
varandra. Jag får då ordet farmor framför ögonen och när jag
säger det ryser jag över hela kroppen, har aldrig känt en
sådan rysning, det piggade sig verkligen. Det var andens sätt
att säga att jag är på rätt spår. Det visar sig dock vara
tjejens mormor inte farmor och jag fick lära mig att man ska
säga "farmor/mormor" så har man det öppet. Tanten såg ut som jag
sa, rörde sig som jag kände och hade en röd bil! Hon älskade att
skratta.
Därefter skulle jag försöka få ett budskap från anden, det enda
jag såg då var ett stort hjärta och sen kom det så mycket
känslor att jag höll på att börja gråta och ville bara krama
tjejen. Det var all mormors kärlek som hon ville skicka. Anders
berömde mig och sa att det var inte så vanligt att man fick
känslor med i början. Så jag kände mig verkligen stolt! Det var
en helt otrolig upplevelse. Det var då det vände...
September -09
Efter att ha tränat ganska intensivt under sommarmånaderna, ja
jag "plågade" alla vänner och bekanta som var intresserade av en
sittning, kände jag mig mogen för att gå ytterligare en kurs.
Denna gång åkte jag och min väninna Mie, upp till Anders och
Lisbeth i Fjugesta. Oj vad spännande det skulle bli att få testa
alla nya kunskaper det kändes som jag fått under sommaren. Jag
hade också hunnit gå ett par gånger i utvecklingscirkeln och så
smått börjat förstå det här med att läsa personer intuitivt.
Väl i Fjugesta börjar kursen, med att vi ska tränas i just det.
Här är det återigen serpentinkastning som gäller men denna gång
får jag in alla rätt! Till och med personen jag ger en
beskrivning av är en från ande från andra sidan. Kvinnan jag
kastat serpentin till bekräftar allt, även löständerna jag säger
anden har. Gissa om jag blev lycklig! Det hade lossnat! Jag
fattade! Vi skulle också träna att läsa varandra i "band",
spännande men svårt. Men en hel del fick jag in, behöver prata
lite mer bara.
Dagen efter blev en intensiv dag och det var kul. Först skulle
vi prata ord. Det går ut på att man får ställa sig framför alla,
dra ett kort med ett ord på och sedan prata minst 3 min om
ordet. Vad som helst som kommer. När jag satt och väntade på min
tur får jag till mig två ord "ångest" och "trött". Första ordet
någon drar är "ångest"... när det är min tur får jag ordet
"trött". Det passade på mig för jag var väldigt trött just då.
Men jag babblade på och fick till mina minuter. De som var lite
mer avancerade fick en bild istället som de skulle prata runt.
Helst skulle de använda inspirerat tal, det är när man får till
sig, från sin guide, vad man ska säga. Jag behövde inte det.
Sen började det jag längtat efter, att få länka med andevärlden,
det var ju det jag längtat efter hela sommaren. Anders delar in
oss i två olika rum. Jag hamnar bland de han tycker, tror eller
anser ska ha länkat så mycket att man kan göra det fort. Andra
gruppen tränar sittningar två och två. Min grupp ska köra
speedlinking. Det var helhäftigt! Vi satt i två rader, mitt emot
varandra och på 4 min skulle man hinna med minst två
andekontakter. Därefter flyttar de som är sitters ett steg o får
ett nytt "medium". Så kör man 4 min till osv osv tills vi gått
igenom hela raden. När det var min tur att va medium började jag
bra - på första försöker hinner jag med tre identifierade andar
på 4 min. Jag häpnade själv. De var så tydliga o klara så det
var inget problem att beskriva dem. Jag är inte lika duktig på
alla men några till får jag in. Man var helt slut i huvudet
efteråt ska jag säga! Jag var så trött att jag inte ens minns
vad vi ägnade resten av dagen till!
På söndagen var det mycket scenträning för de som gick upp för
träningskort och lite annat smått och gott. Det var fyra
lyckliga personer på eftermiddagen som fick ta emot sina
träningskort som medium och nu kunde gå ut o jobba mot betalning
om de ville. De var en bit på väg kan man säga.
Innan vi skulle åka hem fick vi en utvärdering av Anders. Han
tyckte jag utvecklats enormt från att ha varit helt nollad i
flera dagar under förra kursen, som han sa. Helt sant... Jag
fattade ju ingenting... Nu var jag på god väg och jag fick beröm
för att jag var strukturerad i mina sittningar men jag behövde
träna mer på det intuitiva. Ja inte så konstigt, det hade jag ju
knappt övat på alls under sommaren. Så nu skulle det hem och
övas!
November -09
Kurs återigen, nu tillbaka i Helsingborg där allt började.
Kanske den kom lite tätt på den andra, jag hade just flyttat
till hus och inte haft tid att träna så mycket sen förra kursen.
Bara på cirkeln varannan vecka. Men det skulle bli väldigt
roligt igen. Det är intensivt och mycket läraktigt under en
sådan helg.
Även här börjar vi med serpentinen. Jag får in allt denna gång
med, så det kändes som en kanonstart. Färgerna åkte fram och
vackra målningar skapades. När jag skulle tolka var jag sist och
visste när näst sista personen drog en bild, vem som var kvar
och då satt jag och försökte känna in killen jag visste jag
skulle läsa. Det var inte bra alls. Det blev knepigare för då
hade jag "förutfattade meningar" kändes det som. Jag pladdrade
på bra, nu hade jag börjat få upp ordflödet och en hel del blev
rätt. Några av sakerna jag sa fick jag bekräftat efteråt. Så på
det hela var det en bra fredag.
Lördagen börjar med
